Ringens brödraskap
Första delen av nyöversättningen: Sagan om ringen blir Ringarnas herre. När första delen av The Lord of the Rings kom ut i England hösten 1954 trycktes den i en blygsam upplaga på några tusen exemplar. Resten är, som det brukar heta, historia.
Femtio år har gått sedan The Lord of the Rings kom ut för första gången. Då ett märkligt mytbygge av en nästan okänd Oxfordprofessor. Sverige var tidigt ute med att översätta. Nu är det dags för en ny tolkning för nya generationer Tolkienläsare.
Redan 1959 kom den svenska översättningen, en av de första i Europa. Sedan dess har kunskapen om Tolkiens avsikter och idéer vuxit betydligt. Inte minst tack vare hans egna brevsvar och kommentarer, och sonen Christophers outtröttliga arbete med att sammanställa hans kvarlåtenskap. Mot bakgrund av denna ökade kunskap och det närmast lavinartat ökande intresset för The Lord of the Rings ger vi nu ut en ny översättning av Tolkiens stora verk, med avsikten att både stil och val av namn ska ligga närmare vad Tolkien hade tänkt sig. Översättarna är själva framstående författare: Erik Andersson och Lotta Olsson.
Det var inte utan viss bävan jag började läsa den nya översättningen. Men jag oroade mig i onödan. Berättlsen flyter smidigt i den nya språkdräkten som jag även upplever ligger närmare originalet rent stämningsmässigt. Dessutom har de små men betydelsefulla ändringar Tolkien själv gjorde i texten på 1960-talet äntligen införts. Språket har ett helt nytt flyt och känns betydligt smidigare än tidigare.