Viktor är en man med författardrömmar som lever med en pingvin som husdjur och ende vän.
Stadens zoo tvingades skänka bort en del av sina djur och det var då Viktor hämtade hem Misja. Tyvärr är Misja deprimerad. Det är kanske inte så konstigt när man tänker på det, för en lägenhet i en stor stad är förstås inte den ultimata livsstilen om man är pingvin. Eftersom Viktor tycker om sin vän börjar han fundera på hur han ska kunna återföra Misja till ett mer naturligt klimat för en pingvin.
Som läsare förstår man snart att det inte går lysande för Viktor, vare sig i privatlivet eller i karriären. Förgäves har han försökt sälja sina texter till olika tidningar. Men en dag får han oväntat napp när chefsredaktören för en dagstidning hör av sig. Han vill att Viktor ska börja skriva nekrologer. Över kända människor. Det vill säga, Viktor ska skriva nekrologer över människor som fortfarande är i livet. Någon gång (snart) ska de ju dö, eller hur? Det ser ut som ett riktigt drömjobb: fria arbetstider, hemarbete och dessutom en regelbunden inkomst för Viktor. Viktors lycka har vänt. Men det visar sig snart att jobbet får vissa besvärliga konsekvenser.
Det här är en absurd och lågmäld, men samtidigt spännande historia.