På legimus.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Läs mer om kakor
Jag Accepterar
  1. Använda Legimus
  2. Appen Legimus
  3. Läsa
  4. Våra medier
  5. Vanliga frågor
  6. Lästips
    1. Topplista talböcker
    2. Nya böcker
    3. Böcker från olika decennier
    4. Blandade tipslistor
    5. Bokklubbar
    6. Böcker med betyg
    7. Inlästa boktips
    8. Böcker på andra språk
    9. Biografier
    10. Norska långserier
    11. Deckare
    12. Faktaböcker
    13. Klassiker
    14. Leva med läsnedsättning
    15. Noveller
    16. Poesi
    17. Romaner
    18. SF och Fantasy
    19. Skräck
    20. Unga vuxna
  7. För bibliotek
  8. Student
  9. Barn och unga
  10. Lättläst
  11. Andra språk
  12. Om webbplatsen
  13. Mina sidor
Sökfilter
Start för innehåll

Korparna av Tomas Bannerhed

Omslagsbild för Korparna
Talbok
Titel: Korparna
Av: Bannerhed, Tomas
Klicka för att sätta betyg på Korparna.
Målgrupp: Vuxna
Tipsat av: Eva Bäckwall

Det blev Tomas Bannerhed som 2011 fick Augustpriet för sin debutroman Korparna.

Och vilken debut sen. Jag läste romanen när den kom ut tidigare i år och det är svårt att tro att det är just en debut. Fram träder en färdig författare, det var de flesta recensenter överens om, med ett fantastiskt språk och en berättelse som berör på djupet.

"Aspen och jag. Vi som darrar för minsta lilla". Nio ord som så väl beskriver romanens kärna. Pojken som darrar likt aspen heter Klas och är i tolvårsåldern. Det är sjuttiotal och Klas bor på en liten gård i en by i Småland med mamma, pappa och lillebror. Ganska snart förstår man att det är något som är fel, gravt fel hemma hos Klas. Det som beskrivs ur en pojkes perspektiv är skräck och rädsla; rädslan över att fadern Agne, som styr hela familjen med sina tvära lynneskast, en dag ska gå för långt. Och som läsare delar man Klas smygande fasa för att allt ska sluta i katastrof.

Fadern, förstår man, lider av någon form av psykisk sjukdom som gör honom manisk och han upplever sig vara utsatt för andras illvilja. Av sin familj kräver han förståelse och han påpekar ofta att ingen annan människa kan förstå hur han har det. Han sliter dag och natt på gården, allt för att Klas en dag ska kunna ta över. Att Klas inte vill är inget han vågar säga till sin far. Det mesta i livet går ut på att dämpa faderns humör; att inte göra ont värre. Just beskrivningen av hur det är att leva nära en sjuk människa är mycket övertygande och man känner hur oron kryper i ens egen kropp över att något ska bli fel. Den här försiktigheten syns väldigt väl i dialogerna, där många repliker slutar med ett frågetecken, som om de som talar måste få det de säger godkänt; man vet att ingenting är säkert.

Vid sidan av familjen har Klas ett slags eget liv i naturen, där han hittar styrka och en mer självklar plats än i hemmet. Och så bra är den här romanen att även en sådan som jag, som vanligtvis skyr alla slags inträngande naturbeskrivningar, fascinerat läser vidare. Människorna, naturen, barndomen som skuggas av ett mörkt hot - det här är en märklig, innehållsrik och mycket bra roman skriven på ett rikt språk som bär.

Korparna av Tomas Bannerhed finns att låna både som talbok och punktskriftsbok

Nyckelord: Talbok, Punktskrift

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

Besökarnas kommentarer

Inga kommentarer lämnade

Telefontider idag

Svarstjänsten

08:30-12:00Tel 08-580 02 710E-post: info@mtm.se

Punktskrifts- och prenumerationsservice

09:00-12:0008-580 02 720E-post: punktskrift@mtm.se
Senast ändrad: 2013-04-10 | Legimus