En bok man längtar hem till, som man vill vara i. En bok som känns välbekant men ändå inte.
Lyssna, anglofiler! En bok man längtar hem till, som man vill vara i. Lite grann som att läsa Barbara Pym eller Joanna Trollope. Något med hur människorna agerar och reagerar i boken om Major Pettigrew känns så underbart välbekant. De starka känslorna finns där, men de hålls under kontroll och bokens personer känner inget behov av att till varje pris visa upp dem på allmänhetens torg. Allt har sin tid.
Majoren odlar en spirande vänskap, som kanske kan bli något mer, med mrs Ali som har pakistanskt ursprung, är expert på goda teer och driver en livsmedelsaffär i den lilla engelska byn. De har båda mist sina respektive och borde vara fria att göra som de vill. Men omgivningen, "de andra", utövar som alltid sin sociala kontroll och saker och ting är inte så enkla som de borde få vara. Mrs Ali förväntas finna sig i vad släkten menar är hennes bästa och majoren har en son i London, som anser sig veta vad fadern behöver.
Och i en by som Edgecombe St. Mary finns många fler som har synpunkter på hur man bäst ska leva sitt liv. Men majoren ger inte upp.