Christine

Sjuttonårige Arnie Cunningham har alltid varit en förlorare. Hans ansikte är täckt av finnar, han har bara en vän och blir trakasserad av de andra eleverna. Men så ändras allt när han köper en gammal, rostig bil som han kallar för Christine. I takt med att han reparerar henne och återställer henne till sin forna glans så händer något också med honom. Hans finnar försvinner och han blir tillsammans med skolans snyggaste tjej. Allt verkar vara perfekt. Om det inte vore för att han inte minns exakt hur eller när han reparerade bilen eller varför han ibland inte riktigt vet vem han är.

Som vanligt lyckas Stephen King ta ett ordinärt vardagsföremål – bilen – och göra den till något kusligt och främmande. Denna helamerikanska symbol för frihet och självständighet är här förvandlat till det motsatta. Berättelsen är förstås framför allt menad att skrämma oss läsare, men den är också tragisk. Man vill så gärna att Arnie äntligen ska få triumfera då han alltid varit hunsad av alla, även av sin mamma. Redan från början anar man dock att det här inte kommer att sluta bra…

En intressant detalj i sammanhanget är att Stephen King sexton år senare själv blev påkörd av en bil och var nära att dö.