När man avnjutit alla Alice Munros fantastiska noveller så vill man säkert läsa fler korta berättelser av hög klass. Då rekommenderar jag denna samling av den amerikanske författaren Raymond Carver.
Raymond Carver levde mellan 1938 och 1988 och är en av de främsta novellisterna i sin generation. Hans speciella minimalistiska stil, där allt gestaltas genom personernas dialog och tankar, har fått många efterföljare. Det handlar ofta om människor i utkanten av det amerikanska samhället, människor som egentligen vill väl men i sin oförmåga att kommunicera hamnar i situationer där de blir trängda och utför handlingar – oförklarliga, meningslösa, pinsamma, sorgliga – som inte går att komma undan.
Samlingen sammanställde Carver strax innan sin död och den består av trettio noveller publicerade i tidigare böcker samt sju helt nyskrivna. Kan läsas i ett svep som en roman med fristående kapitel eller – som jag föredrar – någon, eller några, i taget. Då hinner man begrunda de enskilda historierna och fundera över hur författaren gång på gång lyckas gestalta människor som man både känner ömhet och fasa inför. Till det sköraste, det egentligen ogripbara, öppnas för en stund en glipa där man får titta in. Och det är stort.