Feberboken

"Vår idag. Luften är som varm saft, jäst, sjudande ända opp i flaskhalsen. Hela jorden översvämmas av den skummande luften. Fåglarna rycks med av den, allting slits loss. Jag kan inte sitta inne längre, jag måste ut till det andra, mitt hjärta liksom piskar mig. Hur kan människorna stanna vid sitt arbete. När man måste iväg till något som man skall möta."

Så skriver Stina Aronson i Feberboken, en roman från 1930-talet som hämtar som stoff från Aronsons romans med författarkollegan Arthur Lundkvist.

I romanen heter huvudpersonen Mimmi, som via brev inleder en relation med författaren Hugo. De träffas så småningom och inleder en trevande samvaro, men frågan är om de egentligen någonsin möts. Oavsett hur det egentligen är mellan Mimmi och Hugo får vi en innerlig beskrivning av deras relation, helt ur Mimmis eget perspektiv.
Språket i Feberboken är rikt och modernt, trots att boken är skriven på 1930-talet. Och det är inte utan att man tänker på Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande när man läser Feberboken. Det är en mänsklig berättelse om den längtande förälskelsens vedermödor som hade kunnat vara skriven i vilken tid som helst.