I denna mörka saga skildrar Birgitta Trotzig en förlamande oförmåga att ta sig ur misär och sjukdom.
Det är samhälle och konventioner som förlamar. Men också huvudpersonernas personliga egenskaper och erfarenheter. Det är som att bokens karaktärer är stumma, inneslutna i sina egna kroppar och sinnen. Bundna till sitt öde utan möjligheter att ta sig upp och ut, dras de ständigt ner till den lockande och förrädiska dyn.
I en grym och poetisk text skildrar författaren tre generationer i en familj från slutet av 1920-talet och åtskilliga decennier framåt. Familjen befinner sig längst i den sociala hierarkin och deras förhållanden är outhärdligt svåra. Det är tungt men samtidigt vackert på ett märkligt sätt genom Trotzigs säregna gestaltning.
Birgitta Trotzig levde mellan 1929 och 2011, hon valdes in i Svenska Akademien 1993.
Boken finns både som talbok och i punktskrift.