Presidentens hustru

Alice Lindgren växer upp i Wisconsin på 40-talet. Hennes största intresse är läsning och hon tuggar i sig den ena boken efter den andra. När hon är 17 år begår hon ett misstag som leder till en olycka och skuldkänslorna följer henne genom livet. Men hon stretar på och utbildar sig så småningom till bibliotekarie. Hon ägnar nästan all sin tid åt arbetet (som hon verkligen brinner för!) och har accepterat att hon kanske inte kommer att träffa någon att dela livet med.

Men vid 27 års ålder korsas hennes livsväg oväntat med Charlie Blackwell, en några år yngre, bortskämd, men glad och charmig kille. Han kommer från en av USA:s anrika familjer och är uppfostrad i en konservativ anda. Alice, som själv är övertygad demokrat och inte riktigt känner igen sig i överklassmiljöerna inleder ändå ett förhållande med den sorglöse Charlie. Föga anar hon att de båda kommer att hamna i Vita huset, och att Charlie kommer att bli president – en republikansk sådan. Alice är dock trogen sina gamla ideal, och det uppstår problem då hon i offentlighetens ljus måste stötta sin make, trots att hon inte delar hans politiska ställningstagande.

Delvis bygger karaktären Alice Lindgren på den förra presidenthustrun Laura Bush. Flera av händelserna har inträffat i verkligheten, om än inte på exakt samma sätt. Romanen är berättad med värme, humor, och en enorm detaljrikedom som gör igenkänningsfaktorn hög. Sittenfeld har en förmåga att skildra vardagliga händelser och tankar på ett sätt som träffar rakt i hjärtat. När jag tänker tillbaka på boken är det just dessa till synes enkla och obetydliga scener jag minns. Det är en roman med många bottnar, och förutom ett porträtt av en sökande kvinna som av en slump hamnar där hon gör, är det också en bok om klass, kön, etnicitet. En bok jag önskar jag hade oläst!