Människans revolt

Den franske författaren och filosofen Albert Camus, 1913-1960,
är kanske mest känd för romaner som Främlingen och Pesten. Men vid sidan av skönlitteraturen skrev han också dramatik och filosofisk litteratur.

Camus växte upp i en arbetarfamilj i Algeriet, han studerade filosofi och var reporter för franska motståndsrörelsens tidning under andra världskriget.

I den filosofiska essän Människans revolt från 1951 ägnar Camus stort utrymme åt att diskutera skillnaderna mellan revolt och revolution. Medan revolten är både förnekelse och bejakande utgår revolutionen, enligt Camus, från den absoluta negationen.

Han uttrycker i boken stark kritik mot kommunismen och dess totalitära uttryck och drar paralleller till nationalsocialismen. Camus menar att även om det finns tydliga skillnader mellan de båda ideologierna så utgår de från samma moraliska nihilism. 

Mottagandet av boken i 1950-talets Frankrike var inte nådigt. Genom sina ställningstaganden gjorde sig Camus ovän med stora delar av det franska kulturetablissemanget, däribland Sartre och Breton.

Albert Camus tilldelades nobelpriset i litteratur 1957 ”för hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid” vilket fortfarande stämmer - 60 år senare.