François Mauriac har beskrivits som en mästare på att fånga och beskriva de mörka sidorna av människans psyke. Jag är beredd att hålla med.
Ormboet publicerades 1932 och handlar om en äldre sjuk man som ser tillbaka på sitt liv i en borgerlig värld styrd av pengar och konventioner. Han har en stor familj och förmögenhet och det borde borga för ett lyckligt liv. Istället är han uppfylld av bitterhet och hat. Sina barn tänker han göra arvslösa. I allt vad de säger och gör tolkar han in manipulation och girighet.
Jag tycker att Ormboet handlar om en människas svårighet att acceptera livets alla skiftande nyanser. Och kan vi inte alla fastna i en svartvit uppfattning om det som sker omkring oss eller som vi är med om? Negativa föreställningar kan bli hjärnspöken som skymmer sikten för erfarenheter som i själva verket lika gärna kunde förstås som glädjande och positiva. I själva verket är tillvaron och de mänskliga relationerna komplexa och omöjliga att begripa helt och fullt. Men för den som känt sig kränkt i något avseende kan det vara svårt eller omöjligt att försonas, trots en stark längtan efter gemenskap och kärlek. För visst finns det längtan även hos denne gamle man. Det finns nog en och annan som kan dra lärdom av Ormboet.
François Mauriac föddes 1885 i Frankrike och vann Nobelpriset 1952. Han avled 1970.