Brasilien

Allt i världen började med ett ja. En molekyl sa ja till en annan molekyl och livet föddes. Men före förhistorien fanns förhistoriens förhistoria och det fanns aldrig och det fanns ja. Det har det alltid gjort. Jag vet inte vad, men jag vet att universum aldrig har börjat.

Stjärnans ögonblick är en roman om en roman. Författaren Rodrigo S.M. har bestämt sig för att skriva ett porträtt av en flicka från det brasilianska Nordeste. Han såg henne på stan en gång, i Rio de Janeiro, och uttrycket i hennes ansikte grep honom så att han aldrig har kunnat glömma henne. Men det är inte för att hon var särskilt vacker eller anmärkningsvärd – tvärt om: hon är intetsägande, nästan ful, och i författarens fantasi blir hon också en ovanligt passiv och ointressant person som nästan helt smälter in i omgivningen, en självutplånande gestalt som inte vågar ta plats och som ingen egentligen verkar bry sig om. Dessutom är hon fattig och delar rum med fyra andra flickor.

Författaren störs av hennes meningslösa existens och bestämmer sig för att skriva om henne för att fånga den enkelhet hon utstrålar. Men det går trögt. Han har svårt att ens få berättelsen att börja. Och när den börjar tappar han hela tiden bort sig i olika utvikningar. Det är så tråkigt att arbeta med fakta och han irriterar sig på att flickan Macabéa inte verkar förstå att hon borde vara olycklig. Ändå skriver han vidare, och han funderar på livet, på språket och på sig själv – som han också kan se speglas i flickans gestalt.

Och till sist, när hon har blivit övergiven av den hon älskar, söker Macabéa upp en spågumma som förutser att allt kommer att förändras till det bättre …

P1 Kultur hade nyligen ett 10 minuter långt inslag om just Stjärnans ögonblick som du kan lyssna på via internet eller ladda ner.

Om författaren

Clarice Lispector (1920-1977) var en brasiliansk författarinna med ryskt påbrå, som redan under sin livstid blev något av en mytomspunnen figur. Hennes romaner och noveller kretsar kring människans inre värld, hennes tankar och känslotillstånd, som Lispector ofta skildrar inifrån, i inre monologer.