Älskarinnorna

2004 års nobelpris i litteratur väckte debatt och fick akademiledamot Knut Ahnlund att lämna arbetet i avsky.

Nej, älskvärd är inte ett ord jag förknippar med Jelinek. Snarare provocerande och till ytterlighet vass. Redan i denna, hennes genombrottsroman från 1975, går hon på som en furie. I ett enda långt raseriutbrott skildrar Jelinek två unga flickor som har samma mål i livet, nämligen att bli fruar och få barn.

Paula och Brigitte är beredda att offra allt för att uppnå detta saliga tillstånd. De bor i det vackert idylliska Österrike som kontrasteras mot en sällan skådad social misär. Flickorna har växt upp i hårt ansträngda arbetarfamiljer där brutalitet, misshandel och kvinnoförakt är självklarheter. Sorgligt nog kan de inte föreställa sig något annat än att upprepa sina föräldrars mönster och återskapa tidigare generationers bitterhet.

De är tungt och lättläst på samma gång och emellanåt ganska roligt, även om skrattet fastnar nånstans på vägen och blir till förfärade fnysningar.

Läs och förfasas!