På legimus.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Läs mer om kakor
Jag Accepterar
  1. Använda Legimus
  2. Appen Legimus
  3. Läsa
  4. Våra medier
  5. Vanliga frågor
  6. Lästips
    1. Topplista talböcker
    2. Nya böcker
    3. Böcker från olika decennier
    4. Blandade tipslistor
    5. Bokklubbar
    6. Böcker med betyg
    7. Inlästa boktips
    8. Böcker på andra språk
    9. Biografier
    10. Norska långserier
    11. Deckare
    12. Faktaböcker
    13. Klassiker
    14. Leva med läsnedsättning
    15. Noveller
    16. Poesi
    17. Romaner
    18. SF och Fantasy
    19. Skräck
    20. Unga vuxna
  7. För bibliotek
  8. Student
  9. Barn och unga
  10. Lättläst
  11. Andra språk
  12. Om webbplatsen
  13. Mina sidor
Sökfilter
Start för innehåll

"Jag är inte en tycka-synd-om-mig-själv-typ"

Henrik Rüffel har en synskada som gör att han ser mindre för varje dag. Trots detta är det full rulle på honom mest hela tiden. Han springer maraton och cyklar på stora tävlingar världen över.

Henrik RüffelDet finns ett ord som beskriver Henrik Rüffel väldigt väl. Snabbhet.

Med Henrik går det mesta väldigt fort; han pratar fort, han läser böcker fort, springer fort och cyklar fort. Fortare än de flesta. Han har varit rankad tia i världen på maraton. Henrik älskar fart, att sitta på cykeln och känna hur hjulen rusar fram, ibland i så höga hastigheter som 80 kilometer i timmen.

Ljus och mörker är i stort sett det som Henrik ser. Han föddes med sjukdomen Retinitis pigmentosa, RP, som innebär att synfältet krymper ihop allt mer. Käpp har han använt sedan år 2000.

– Mest för att det var tråkigt att krocka med folk på jobbet, säger Henrik som är avdelningschef och projektledare på Nasdaq.

Henrik är person som vägrar låta sig hindras. Där andra ser problem, ser Henrik sätt att komma runt dem.

– Efter att jag bröt handen för ett par år sedan springer jag inte ensam längre, jag har alltid en ledsagare med mig. Det är viktigt att ledsagaren är en person som han kan lita på och känna sig trygg med, säger han. Det handlar om förtroende.

Emellan sig har de ett rep när de springer. Ledsagaren måste vara uppmärksam på svängar, gropar och trottoarkanter, men ska
också klara av att hålla Henriks tempo.

Henrik Rüffel har alltid sprungit. Vid arton års ålder var han tredje snabbast i Sverige på 5 000 meter. Hans lust att pröva på nya saker fick honom att satsa på längre distanser, på halvmaraton och maraton.

En hälseneskada för några år sedan gjorde att Henrik fick träna mycket alternativt, som vattenlöpning och spinning. På så sätt upptäckte han hur lätt och roligt det var med cykling. Henrik blev erbjuden att komma med på ett träningsläger där han fick cykla tandemcykel för första gången.
Tandemcykling innebär att man sitter på den bakre sadeln, och att en seende, en så kallad pilot, sitter längst fram.

Då Henrik inte kom med i årets Paralympics satsar han nu på linjelopp på cykel inför Paralympics i Rio om fyra år.

Att träna som synskadad innebär en del skillnader som kanske inte är så uppenbara för oss andra. Henrik kan inte bara ge sig ut på ett spontant träningspass, han måste boka in tider med en ledsagare eller pilot. Inom löpningen är han ett välkänt namn och det är ganska lätt att hitta ledsagare
som kan ställa upp. Med cyklingen är det svårare. Just nu har han en pilot som bor tretton mil bort, i Tierp.

Att tävla som synskadad fungerar förhållandevis bra. Den som har stått i starten av ett lopp vet att det kan vara trångt och lite buffligt. Henrik och hans ledsagare brukar hålla varandra i händerna i starten för att andra ska förstå att de springer ihop. Men olyckan kan snabbt vara framme om någon
tar ett språng in precis framför.

Ibland inser dock även Henrik sina begränsningar. Han har alltid gått fort, tyckt om att nästan rusa fram, men får gå långsammare nu sedan han började med käpp. Och ibland ber han kollegorna om hjälp med saker som rör arbetet. Han använder talsyntes på datorn, och kortkommandon. Men vissa saker tar längre tid att göra själv, och då värderar han den tid högre, som han vinner på att be en kollega om hjälp.

Henrik har inte kunnat läsa tryckta böcker sedan 2007. Han läser hjälpligt på förstoringstv, men det går för långsamt och är tröttsamt. Så han läser massor av talböcker – historiska romaner, deckare, böcker om löpning, faktaböcker, ibland även sambons böcker. När Henrik lyssnar på en talbok tar
han gärna hastigheten gånger två. Oftast mer. Det enda han inte läser är poesi.

– Dikter ska man ju helst läsa en i taget. Jag vill ju att det ska gå snabbt.

Henrik har valt att engagera sig i Svenska RP-föreningen, en patientförening som arbetar med stöd och aktiviteter och sprider information kring aktuell forskning. Henrik vill dra sitt strå till stacken och arbetar nu som ordförande i föreningen, som har drygt 500 medlemmar, både synskadade och
anhöriga.

– Jag är inte en tycka-synd-om-mig-själv-typ. Många tänker att när det kommer en bot mot sjukdomen, då börjar livet. Jag tycker inte man kan tänka så. Jag lever mitt liv här och nu, det gäller att göra det bästa av situationen.

Artikeln finns även publicerad i Bibliotek för alla, nr 3 2012.

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

Besökarnas kommentarer

  1. simran1943 2013-06-17 12:55:05
    Rapportera simran1943s kommentar. Till Henrik Rüffel Hej Henrick Mycket bra inställning. hälsnigar Miles Fleetwood.uppsala Lk Före detta SLK oxelösund Hälsa mor.

Telefontider idag

Svarstjänsten

StängtTel 08-580 02 710E-post: info@mtm.se

Punktskrifts- och prenumerationsservice

Stängt08-580 02 720E-post: punktskrift@mtm.se
Senast ändrad: 2014-07-03 | Legimus